Blattenhuset

I Gimmelwald har de flesta husens karaktär bevarats, även om de under årens lopp har renoverats eller byggts om. Några få gamla hus har praktiskt taget kvar sin gamla byggsubstans, de har inte förändrats sen de byggdes. Ett av dessa hus är Blattenhuset. I detta typiska gimmelwaldhus bor Rosa Brunner, »Blattenrosa«.
Huset står på tjocka grundmurar som är murade av en blandning av stenar och murbruk. Inom grundmurarna finns källaren som har ett naturgolv av stampad jord. På det viset förblir källaren fuktig och kan användas som förråd för grönsaker och potatis.
Allt övrigt på huset är utav granvirke. Granarna till byggvirket hämtades på skuggsidan av Busenalp, som ligger ungefär en timme att gå ifrån Gimmelwald. Eftersom granarna växer i skuggan, ligger årsringarna tätare inpå varann och träet blir hårdare än på de granar som växer i solen strax ovanför byn. Sedan fick granarna släpas ner till Sefinendalen till en vattendriven såg som ännu i dag står därnere. Här sågades träden till bjälkar och bräden. Sedan bars virket på männens eller mulåsnors rygg upp till byn. Det tog ofta flera år innan allt virke fanns på plats. Sedan byggdes huset av timmermännen tillsammans med den blivande ägaren.
Blattenhuset har antagligen byggts 1872, det står åtminstone på en sandsten som har murats in i en kakelugn. Rosa Brunner föddes i det huset och här har hon bott i hela sitt liv.
Ingången täcks av ett litet tak. Därunder står huggkubben som Rosa än i dag hugger ved. Veden förvaras i ett litet förrum.

Kökets centrum är den gamla spisen. Härifrån värms även kakelugnen i vardagsrummet. Ett stort kopparkärl i spisen tjänar som varmvattenberedare. Med ett slevliknande kärl kan man ta varmvatten därifrån, t ex till disken.
Spisen består av ca 5 mm tjock järnplåt. In i spisen hällde man singel för att hålla värmen längre. Eftersom det finns gott om stenar i Gimmelwald, behövde bara järnspisen transporteras med mulåsna från Stechelberg till Gimmelwald.
I köket står idag även en elspis och ett kylskåp. Om vi tar bort dem, så har vi ett kök, som det i början av 19-hundratalet fanns i alla hus i Gimmelwald.

I vardagsrummets står ugnen som är tänkt att man skall kunna sitta på. Den ligger ganska precis i husets mitt. Därifrån värmer den inte bara vardagsrummet utan även det rummet som ligger ovanför. Ugnen målades alltid, och husägarnas initialer och årtalet mejslades in i sandstenen. Årtalet 1872 talar om när huset och ugnen har byggts. Ugnens översta platta har under årens lopp fått en spricka som har lagats av en kunnig ugnmakare. Under sommaren torkar fru Brunner örter till te eller frukt för vintern. I ett litet uttag i spisen kan maten hålles varmt eller värmeflaskor värmas upp.

Under vintern kan det vara ordentligt kallt i Gimmelwald. Då finns nog knappast något trevligare än att värma kropp och själ på sättugnen. I regel får man då sällskap av katten, som uppskattar det varma underlaget.
Vid sidan av den gamla sättugnen står nu en ny kakelugn. Den värmer upp rummet fortare än den gamla ugnen. Det är också anledningen att fru Brunner idag eldar mest med den ugnen.

Höjden på rummet är bara 1,85 m. Folk var kanske lite mindre för hundra år sedan, men den låga höjden gör även att det går mycket mindre energi åt att värma upp rummet.
Mittemot ugnen finns, som i de flesta bondhusen, en vägghylla med bibeln och en bönbok. Båda från 1851. På väggen hänger fru Brunners morföräldrars konfirmationsbevis från år 1861.
Den gammalmodiga radioapparaten intar en central plats. Den har under många årtionden bidragit till familjens underhållning. Ifrån vardagsrummet kommer man i sovrummet. Det rummet värms inte upp. Under den kalla årstiden sover man under tjocka täcken. Fru Brunner klär sig alltid varmt, men eljest är hon mycket härdad mot kalla temperaturer. Skåpet i sovrummet har snickrats av hennes man. I källaren har fru Brunner ett litet matförråd. I ett gallerförsedd, mussäkert skåp, förvarades förr ost, potatis, purjolök, morötter och kolrabi. Än finns det ett litet förråd med potatis på en hylla. I de tre råttfällorna som fru Brunner håller gillrad har ännu inte en enda mus fångats. De har kanske lärt sig att undvika dem. I källaren finns även verkstaden. Här snickrades och reparerades arbetsredskapen.
Vid sidan om huset står lagården. Där stod förr tre kor, några kalvar, getter och en gris. Djuren och grönsaksodlingen levererade dem den dagliga födan. Mycket viktig var potatisåkern. Potatisen var och är fortfarande den viktigaste åkerskörden. Varje familj hade flera potatisåkrar i de branta backarna. Men tänk då inte på  Östgötaslättens stora potatisåkrar utan på små plättar på högst 100 till 200 kvadratmeter. Nuförtiden planteras mycket mindre potatis än förr.

Med dessa beskedliga tillgångarna var det nog ingen som kunde samla på sig större rikedomar. Snart kom man på att man med turismen kunde bättra på sina livsvillkor. Många familjer flyttade under sommaren ner i källaren och hyrde ut bostaden åt semesterfolk. Brunners byggde ut under taket och började redan på trettiotalet att hyra ut åt turister.