Juli

Medan många turister njuter av sin semester börjar gimmelwaldbornas hårdaste tid. Med lie eller maskin — om backarna inte är alltför branta — slås allt det hö som den magra jorden kan få att växa. På avlägsna ängar packas höet i stora nät och bärs på axlarna till närmaste hölada. Ett sådant nät väger mellan nittio och hundratjugo kilo. Det jobbet får karlarna sköta. Nära byn finns det ett annat sätt att ta hand om höet. Höet lastas på stora presenningar och dras nerför backen på vägen. Där lastas höet på något fordon.

En del bönder planterar jordgubbar och säljer de till hotell och affärer. Bären som mognar här uppe är sötare och smakar godare än de som växer på slättlandet. Efter häftiga åskväder blir backarna hala. Och det är inte bra för korna som går där och betar. Det händer varje sommar att flera kosor ramlar och bryter benen. 
Nuförtiden transporteras de ner till dalen med helikopter. De hängs ungefär tjugo meter under helikoptern och snurrar sakta runt under flygningen. Om korna gillar att åka karusell på det viset är inte gott att veta. 
För ett par år sen gick en av remmarna av och den stackars kon slog ihjäl sig. Piloten blev så chockad att han var tvungen att nödlanda. Under sommaren är det ungefär fem till tio procent av all boskap som dör i olyckor på de olika sätrarna. Men dessa förluster kan inte undvikas eftersom det bara går att ta tillvara höet om boskapen är borta på sommarbetet.